Jag, Ove och Fredrik är en salig röra

Efter att ha läst Fredrik Backmans ”En man som heter Ove” kan jag konstatera att jag har både ansenliga delar av Ove och av Fredrik i mig. Och det ska ni veta är en väldigt komplicerad kombination.
För att ta det kort så är Ove en sån där gubbe som ser till att det kommer upp en skylt med ”Biltrafik förbjuden” i radhusområdet. Men han nöjer sig inte med det utan han tar dessutom som en av sina livsuppgifter att se till att regeln efterföljs. Kanske inte så mycket för biltrafikens skull. Det handlar om principer, och principer skall efterföljas. Ove kör Saab, och anser att sprättar som kör Audi går det över huvud taget inte att resonera med. Inte på något sätt. Ove är en man som man har lätt för att INTE tycka om. Sur, butter och tvär.
Fredrik Backman i sin tur har av allt att döma (av hans blogg som verkar spegla hans liv i stort) inte så många likheter med Ove. Fredrik tar livet lite mer med en klackspark, låter dagen komma som den kommer. Så länge det finns mat (dvs i Fredriks tycke ÄTBAR mat så som kött, pizza, hamburgare, pommes frites, salami och jordnötssmör. Gärna på en och samma macka)så finns det liv, och hopp. Fredrik är inte en sån som har ett riktigt jobb, tycker han. Han har en blogg som han uppdaterar ganska ofta och så skriver han krönikor. Och böcker. Ove skulle anse att Fredrik var en lodis och lösdrivare. Och troligen knarkare.

Vi som följer Fredriks blogg(vilket aldrig ens skulle finnas i Oves sinnevärld ) gör det för att vi har humor. Ja alltså samma humor som Fredrik. Men vi har också förmågan att se det djup som Fredrik också levererar. Fast han kanske inte alltid själv är medveten om det.

Vad har då jag med Ove och Fredrik att göra? Låt oss för enkelhetens skull bryta ner det till de senaste dagarna. Jag har just avslutat ”En man som heter Ove”, sittandes i en solstol på ett All inclusive-hotell på Teneriffa. En plats Ove aldrig någonsin skulle sätta sin fot på (det vet jag eftersom jag diskuterat saken med Fredrik Backman på Twitter). Fredrik å andra sidan skulle stortrivas här. Mat (riktig mat) serveras alltid i minst en av restaurangerna. Ingen höjer på ögonbrynen om man lägger ett 2 centimeter tjockt lager av chokladnötcreme på den rostade mackan eller om man med stolta steg passerar bufféfaten med fisk för att komma fram till kött- och korvhörnan. Vill man ta en hamburgare eller två som mellanmål gör man det. Eller tre, för den delen. Öl hämtar man själv i kanna ur strategiskt utplacerade öltappar. Ingen funderar nämnvärt över ifall man tar med två kannor åt gången (vi har ju utrustats med två händer och om man inte redan har en korv i näven så vore det ju slöseri att inte ta en ölkanna till, skulle Fredrik anse). Ja, och så har vi efterrättsbuffén med glass, chokladmousse, kakor, gräddbakelser, kladdkaka. Och en massa exotisk frukt förstås, men det sistnämnda skulle Fredrik antagligen anse bara vara dekoration (och Ove skulle anse det vara onödigt trams).

Jag då? Jo i den här miljön är jag den som gärna fyller på öl både en och två gånger (som Fredrik). Men jag är också den som retar upp mig på att varenda solstol är paxad redan klockan 8 på morgonen, fastän detta inte är tillåtet (som Ove). Ove skulle förstås, om han av någon outgrundlig anledning tvingats hit av sin fru Sonja, helt sonika ta bort ALLA handdukar på ALLA paxade solstolar. Av princip. Jag nöjer mig med att skratta lite för mig själv när badvakten tar bort uppenbara, mindre paxobjekt som pocketböcker, solglasögon etc. Fredrik skulle precis som jag spontanvråla ”wohooo!”, när barnen nyss lämnats på ”Superkids” (Bamseklubben fast för lite äldre barn) för att fira de nyss vunna två timmarna av frihet. Fast Fredrik skulle troligen lägga till en liten spontan indiandans också. Jag har lånat Fredriks bok om Ove på biblioteket. Det skulle Ove också göra (om han läste böcker, vilket han inte gör), men han skulle gilla principen att inte betala för något i onödan. Jag hamnar såklart i argumentation med en tysk när han och hans fru överskridit sin pingistid med nästan 5 minuter och kräver 5 minuter till på bekostnad av vår bokade tid (Ove. Fast han skulle knappast bokat ett pingisbord. Eller ens efterskänka 5 minuter speltid. Men principen ska hållas). Jag köper i smyg choklad i kiosken, så att jag kan ha den för mig själv (Fredrik).

Sen har jag förstås saker som helt är mina egna. Varken Fredrik eller Ove skulle till exempel ta en 7km löprunda under de första 45 minuterna av ”Superkids-tiden”. Trams, skulle Ove tycka. Slöseri med ättid skulle Fredrik anse.
Ingen av dem skulle få för sig att läsa en hel bok på semestern. I Oves fall för att det är en bok ( och inte en instruktionsbok till Saaben ) och i Fredriks fall för att det är semester (vilket i och för sig inte är så stor skillnad från vardag, men ändå). Jag äter helst vegetariskt. Ove skulle fnysa åt en sån kost. Det ska vara korv och potatis. Och Fredrik som sagt…
Men jag trivs rätt bra med att bestå av både Ove, Fredrik och Mats.

Slutligen vill jag tillägga att Fredrik imponerar och överraskar med ”En man som heter Ove” på ett sätt som han även visar i sin blogg. Rolig, vass och djup. Han lyckas på något vis få publiken att älska Ove. Fastän han är så tråkig, sur och vresig. Jag skrattade och grät om vartannat när jag läste den. Och hur det nu är, så berör han på djupet. Nästa gång jag möter en Ove, så kommer jag försöka att se vad som finns bakom honom. För även en sådan gubbe kan ha sina nyanser. Låna Boken och Läs Bloggen! Ja, ja, eller köp boken!

  • by Mats
  • posted at 8:57 e m
  • januari 10, 2013

    Show Comments

    No Comments


    Add comment